Category Archives: Miljø



ARRANGEMENT:Mystisk Quiz Fra fortiden

Susanna Ferizi
Redaktør

10. april 2021
Hva Skjer På RF?

En modig sjel har turt å ta seg ned i de super hemmelige arkivene RF og funnet en mysteriøs fredagsquiz fra tidligere tid.
Arkeologi studentene har fortsatt ikke klart å carbon datere quizen, men vi vil ha et svar innen fredag 16. April!
Bli med oss og prøv dere på quizen om fortiden og bare vanlige ting!
Vi får vite når quizen er fra, og svare på spørsmålene som om vi var i det året.

Delta her:
https://www.facebook.com/events/469242740808427

Tekst og foto: Arrangementsansvarlig og plakatansvarlig på RF.



DEPECHE MODE TOP TEN! – By Mira Nyman

Anonym
Journalist

13. mars 2021
Miljø

Disclosure: Denne artikkelen er et utrykk for forfatterens meninger og inneholder kun offisielle musikkvideoer som bandet selv har delt på sin offentlige YouTube kanal.

Det var svårt att välja sin top ten med sitt favoritband, speciellt om man också ska försöka
vara så objektiv som möjligt. Jag har frågat ut några Depeche Mode-fans om deras top 10 och
tagit det i beaktning. Jag vill tacka alla som har lagt ned tid på att (smärtfyllt) göra en top ten
och skicka till mig. Tack, tack! Här är resultatet av (”objektivt”) Depeche Modes top 10!

10 BARREL OF A GUN (Ultra, 1997)

Barrel of a gun är en comeback för bandet. Dave Gahan är clean ifrån droger och börjat ta
sånglektioner. Alan Wilder har lämnat bandet för gott och is never coming back to Depeche
Mode. Barrel of a Gun öppnar hela albumet med ett bam. Det är hårt, gitarrbaserat, konstigt
och ångestladdat. Det enda man tänker är; vars tog synthkungarna i vägen? Barrel of a gun
förtjänar att vara på listan, därför att bandet kunde inte ha gjort en bättre comeback efter allt
dom hade gått igenom. DM försökte sitt bästa de kunde att orientera sig utan Alan Wilder.
Och det blev som det blev; Ultra med Barrel of a Gun som start. Texten är en briljant spegling
av bandets svåra period, ”whatever I’ve done, I’ve been staring down the barrel of a gun”.

9 A QUESTION OF TIME (Black Celebration, 1986)

Det tog tid för mig att inse att A Question of Time skulle vara nummer 9. Jag kan ärligt säga
att jag inte vet vad låten handlar om. Det är en person som är femton år… Och en person som
berättar om livet som vuxen. Jag tror mig själv ha läst någonstans att låten handlar om att
tjejer ska akta sig för grooming. Men vad vet jag när jag står på konsert och Dave Gahan tar
sig på kuken. För det gör han alltid och alla fans älskar det, även jag.
A Question of Time är en banger som går att lyssna på om och om igen. Den passar bra in i
Black Celebrations mörker, men är samtidigt albumets stora hit. Det bästa med låten under
konserter, förutom när Dave Gahan tar sig på snoppen, är när Gahan tar upp mickstativet och
gör sin klassiska fast-speed-snurr. Han gör det, ung som gammal. Publiken jublar! Depeche
Mode står framför hela världen! Hejja A Question of Time!

8 SEE YOU (A Broken Frame, 1982)

Kära See you, vad skulle jag ha gjort om du inte fanns? Så många gånger jag har hoppat,
dansat, gråtit, sjungit, ja, allt med dig. Exakt 0:19 slår 80talstrumman igång låten och några
ojämna toner spelas. Synthslingan kommer in, och det är det allra bästa med låten, just dom
där ojämna tonerna vid 0:19. Det är en massa av olika synthljud som spelas. Som ett täcke
liksom. Det är en fyllning i låten som inte existerar i många andra av DMs tidiga låtar. När
slutet kommer och Dave Gahans röst blandas med Martin Gores, vill man bara lägga sig ner
och sluta leva. Låten sägs ha skrivits redan runt 1977 av Martin Gore.
Ja, kära See you, vad skulle jag ha gjort om du inte fanns? A Broken Frame har betytt så
mycket för mig. Jag kan lyssna när jag sitter på bussen, när jag ska borsta tänderna, när jag
ska bli gira inför fest. See you finns i hjärtat på ett helt annat sätt.

7 WALKING IN MY SHOES (Songs of Faith and Devotion, 1993)

Första gången jag såg Walking in my Shoes live var 2009 på en festival. Jag stod bland
öldrickande festivalbesökare som inte hade en aning om vad jag kände inombords. Som inte
hade en aning om att detta moment var början på mitt nya liv som Mira (jag bytte namn efter
konserten). Walking in my shoes är en låt där man hör att bandet har vuxit. Istället för enkla,
korta rader i vers och refräng, så är det en mängd ord som plötsligt får plats. Låten har ett djup
som alla kan referera till; att känna sig ensam i sin smärta. 1998 sa Martin Gore att om han
måste välja sin favoritlåt med DM, så skulle det vara Walking in my shoes.
Mitt starkaste minne ifrån festivalen var just den låten. Eftersom Walking in my shoes är en
banger, började folkmassan att röra på sig. Så pass mycket att det enda jag kunde se tillslut,
var Martin Gores fingrar som spelade solot på sin glittriga gitarr. Men det var det enda jag
behövde se.

6 SHAKE THE DISEASE (The Singles 81->85, 1985)

”Nobody knows me as well as you do. You know how hard it is for me to shake the disease”.
Låten handlar om kärlek och hur svårt det kan vara att upprätthålla en relation. Andy Fletcher
sa att dom skrev låten för att hylla kvinnorna i deras liv. För att bandet var ute och turnerade
så mycket och såg knappt sina kärlekar. Ja, ja. Jag vill dedicera låten till min bästa vän Stella
istället. Vi som unga tonårsrevolutionärer med diverse psykiska problem, hade bara varandra
att vända sig till. När Martin Gore sjunger ”understand me” i mellanspelet mellan refräng och
nästa vers, vill man bara skjuta sig själv i cringe. Speciellt om man kollar på videon samtidigt.
Men vad ska man säga? 80talstrummorna, synthen, det återkommande choiret och texten som
naket sjunger om kärlek är bara to die for. För mig har Shake the Disease aldrig varit en top
ten-låt. Men ju äldre jag blir, ju mer växer den på mig.

5 PRECIOUS (Playing the Angel, 2005)

Martin Gore skrev Precious till sina barn efter att han hade gått igenom en skilsmässa. Låten
toppade listor över hela världen och även i Scandinavia, trots att dom numera var gamla
gubbar. Men är man synthkung så är man. Min mor var stort fan av Playing the Angel-
albumet och den spelades varmt när jag var litet barn. När jag blev äldre och upptäckte DM,
så var det inte Precious jag höll närmast hjärtat. Ja, förutom när Dave Gahan sjunger ”angels
with silver wings, shouldn’t know suffering”. Och jag då, som låg i min tonårssäng och grät
och lyssnade, tänkte ju bara på Martin Gores scenkläder. Det var nämligen så att ifrån the
Exciter tour (2001) började Gore ha på sig änglavingar på scen. Han var min ängel! Sedan har
vi ju solot också, inte att glömma. Vi återgår till det enkla. Några få, simpla toner på synthen
samt en ganska distad gitarr över. När jag låg med cigg i hand i ett sovrum på løkka för några
månader sedan och pratade om favorit synth-solon, så var Precious det enda riktiga svar jag
hade.

4 STRIPPED (Black Celebration, 1986)

När jag som 15åring visade Stripped för min 11åriga kusin, sa jag att hon skulle sätta på
högsta volym, blunda och framförallt, inte säga ett enda ord under hela låten. Efter 4:17
minuter säger hon svagt till mig; ”det var lite ensidigt”. Jag, som blodfan redan då, tänkte att
hon inte ”förstod”. Men som Dave Gahan själv har sagt; ”Some people hear it and say «Is that
it?» Others go «Brilliant!».» Det är just därför låten ligger som nummer 4 och inte nummer 2.
Låten handlar inte om sex. Den handlar om att se världen utan teknologi. Att klä av sig naken
inför det enkla. Jag som tonåring tänkte ”wow, detta band är så sexuellt”. Det fick jag äta upp
senare.
Jag har bara fått se Stripped live två gånger. Det är nog för att det är många som tänker ”is
that it” istället för ”brilliant”. Och när låten spelas live nu, är det inte lika pampigt som man
hade trott (eller som det kanske var på 80-talet). Det är ganska lame och känns som en paus.
Trots det, är det den enda Depeche Mode-tatueringen jag har på kroppen (”Stripped” på
vänstra ankeln.)

3 BLACK CELEBRATION (Black Celebration, 1986)

Depeche Mode har alltid varit bra på albumöppningar; In chains, Never let me down again,
Leave in silence, A pain that I’m used to, Something to do, Barrel of a gun och så: Black
Celebration. Låten börjar med stön, atmosfärisk ljud och förvridna röster. Sakta äntrar man
världen av Black Celebration. Det är så mycket olika ljud att jag har svårt att urskilja vad som
är vad. Vad är synth och vad är metallföremål? Guess the sound.
När jag som tonåring låg i min säng om nätterna och skulle ”depechea”, translate: lyssna på
ett helt album utan att öppna ögonen, så var låten en trygg invite till vad som komma skall:
”let’s have a black celebration tonight”. Den stickande, pickande ljusa synthen i bakgrunden
blandat med en konstant bastangent och en nästan cembalo-aktig slinga tillsammans med
choiren, gör låten till en hyllning till synthmusik! Tack!

2 NEVER LET ME DOWN AGAIN (Music for the Masses, 1987)

Never let me down again är alltid en fröjd att se live. Om du aldrig har varit på en Depeche
Mode-konsert, vill jag att du läser noga nu. Låten är alltid den bästa live-låten. Spelar ingen
roll om jag ser dom i Köpenhamn utan Golden Circle-tickets, eller längst fram i Globen,
Stockholm. När Never let me down again spelas, ställer sig hela arenan upp. Alla öl-
drickande 40+ gubbar som älskade DM på 80talet som vill kunna ta en kisspaus. Och alla
tanter som avgudar Gahans sexiga moves och bara överkropp, men som också vill gå och ta
sig en Marlboro Light då och då. Ja, dom ställer sig upp, börjar skrika texten och viftar som
galningar med armarna. Hela arenan fylls av händer som vevar fram och tillbaka. Men det är
inte bara därför som Never let me down again är nummer 2. Låten handlar om heroin, inte din
bästa vän. Säger inte att det är coolt med knark, utan att texten får mer verklighet. Fallet blir
hårdare! Det blir ärligt! Rent! Helt genialt!

1 ENJOY THE SILENCE (Violator, 1990)

När jag var 14 år lyssnade jag på ett sommarprat av någon random svensk. Det kom snart
fram att hon var stort Depeche-fan, så jag lyssnade vidare. När det kom till att välja DM-låt,
sa hon något som fastnade i mig; nämligen att Enjoy the Silence må vara den mest populära
av alla bandets låtar, men det finns en anledning till det, därför att den är bandets bästa låt.
Ända sedan Alan Wilder sa (någonting liknande) till Martin Gore att ”we’ll crank this up a
bit”, har Depeche Mode-fansen tackat och bockat.
Det är med några enkla ackord låten öppnas. Följande en vers som inleds med tre ord i taget.
Och redan efter en minut så har vi gått igenom första versen samt refrängen.
Så. Enkelt. Ändå låg den 24 veckor på billboard. Det skulle inte existera i denna världsrymd
att bandet inte skulle spela låten på konsert. Varje gång jag går på en Depeche Mode-konsert
och Enjoy the Silence spelas, är det en befrielse. Både för att man är trött och hungrig och vet
att det är slutfasen på konserten. Men också att alla, jag vill understryka alla, kan texten. Det
blir allsång i arenan. Det är bandets enklaste låt, det är bandets bästa låt.



Vinneren av skrivekonkurransen er …

Susanna Ferizi
Redaktør

30. oktober 2020
Miljø

Opprinnelig skulle dette innlegget vært publisert i går, men slik gikk det ikke på grunn av noen tekniske problemer. Men for noen tekster som kom inn! De er alle gode kandidater som holdt et høyt nivå og både vi i Husbjørnen og de i den uavhengige juryen er imponerte. Her er et lite utdrag av det Juryen har å si om tekstene som kom inn.

«Jeg er imponert over nivået på alle tekstene, og at konkurransen ikke var bundet opp til en sjanger tror jeg var en fordel: Her har studentene virkelig kunnet by på seg selv og bruke den stilen og de virkemidlene som passer best til det de ønsker å formidle. «

«Jeg håper alle bidragsyterne fortsetter å skrive, og gleder meg til å se hvilke tekster de byr på i fremtiden.»

«Det var en glede å få lese alle de innkomne bidragene! Inspirerende at det finnes så gode skribenter rundt på Blindern. En stor takk til de som deltok: det krever mot å skrive, og det krever mot å la andre lese. Jeg håper de alle fortsetter å skrive!»

Men nå skal jeg ikke holde dere ventende i spenning lenger. Vinneren av skrivekonkurransen er Mira Nymann med diktet «I VÄNTAN PÅ NÅGOT » Som du kan lese nedenfor. Gratulerer så mye Mira!

Mira Nymann. Foto: Mira Nymann

I VÄNTAN PÅ NÅGOT – AV MIRA NYMANN

I dessa dagar

Går jag till skolan

Vi sitter en meter ifrån varandra

Men kramas ändå

Och ingen hejjar på varandra med armbågen

För det är lame

Men ändå

Hur lame är det att dö

Om det skulle inträffa

En kille jag legat med berättade för mig

Att hans pappa dog i covid

En vecka innan han fyllde trettio år

Jag visste inte vad jag skulle svara på det

Utan sa bara

Fuck corona

Och han sa bara

Ja fuck corona

I dessa dagar

Kramar jag om dig extra länge

Och hatar när vi inte kan ses

För ditt mående är precis som tiden nu

Det kommer en våg

Sen en till

Blommorna vissnar

Och träden faller sina löv

I dessa dagar

Kan jag se en framtid utan dig

Utan cigaretter i din säng

Jag tänker mycket på hur det skulle kännas

Att inte få vara nära dig

Jag lyssnar på kate bush

För det känns som att hon förstår

Men vadå

Jag har ju inte haft nån som dött

Och jag har munbind på mig på bussen

I dessa dagar

Sitter jag kvar i skolan extra länge

I väntan på något

Jag vet inte vad

Men jag väntar

Väntar

Och skriver

Jag skriver tills att fingrarna blöder

Dumma kärleksdikter om dig

Jag tänker på sverige

Hur gärna jag skulle vilja åka hem

Krypa upp i mammas stockholms-famn

Och röka j med jasper

Dricka öl med mårten

Berätta hemlisar för stella

Men det kan jag inte

Så jag sitter i skolan tills att det stänger

Och skriver dumma kärleksdikter

Om dig och din kropp

Och om blommor som vissnar



Disse skal kåre vinneren av skrivekonkurransen

Susanna Ferizi
Redaktør

27. oktober 2020
Miljø

Vi kunne ikke arrangert denne skrivekonkurransen uten å ha en dyktig uavhengig Jury til å bedømme tekstene. Derfor er vi kjempetakknemlige for å ha disse dyktige forskerne, forfatterne og formidlerne på vår side. Det er med glede vi kan introdusere dere for Juryen vår!

Anja Røyne, Foto: UiO


Anja Røyne
Først ut har vi Anja Røyne som for tiden arbeider som som forsker og førstelektor ved Fysisk institutt på Universitetet i Oslo. Hun er en ettertraktet taler på populærvitenskapelige eventer og har vært intervjuet i radioprogrammet EKKO på P2 en rekke ganger i forbindelse med sin forskning på kondenserte fasers fysikk. Røyne har også en publisert en imponerende samling med vitenskapelige artikler som førsteforfatter og selv utgitt læreboken «Fysikk enkelt forklart» Ved  Universitetsforlaget. I 2018 mottok hun den prestisjetunge brageprisen for boken sin «Menneskets Grunnstoffer» utgitt ved Kagge Forlag. Menneskets grunnstoffer har siden blitt oversatt til 5 språk og solgt til 11 land. For tiden er hun aktuell med sin nye bok «Varm klode kaldt hode – løsninger på klimakrisen». Du finner begge bøkene her på Ark bokhandel sine hjemmesider

Katharina M. Vestre. Foto: UiO

Katharina Vestre

Katharina Vestre er stipendiat ved Institutt for biovitenskap på Universitetet i Oslo. Hun brenner for vitenskapsformidling og har vært skribent for Aftenposten Viten, samt tidsskriftet Argument. I tillegg har hun sittet i panelet til radioprogrammet Abels tårn på NRK P2. Vestre skrev i 2018 boken Det første mysteriet som ble utgitt på Aschehoug forlag og siden har blitt oversatt til over 20 språk. For tiden er Vestre aktuell med barneboken Dyrenes rekordbok utgitt på samme forlag. Du finner begge bøkene her på Ark bokhandel sine hjemmesider .

Janicke S. Kaasa. Foto: UiO


Janicke S. Kaasa

Janicke S. Kaasa har en doktorgrad i allmenn litteraturvitenskap fra Universitetet i Oslo. Hun har skrevet en rekke vitenskapelige artikler og kapitler. Kaasa mottok i 2018 den prestisjetunge utmerkelsen Hans Majestet Kongens gullmedalje for doktoravhandlingen sin «Shaped by the North, Shaping the North» . Hun er i tillegg medlem av Det norske Språk- og litteraturselskap, redaksjonsmedlem i Agora og redaksjonssekretær for Norsk litteraturvitenskapelig tidsskrift. Blant hennes forskningsinteresser er bokhistorie, reiselitteratur og sammenhengen mellom litteratur og nasjonal identitet.

Nora Birkeland. Foto: UiO

Nora Birkeland
Nora Birkeland arbeider som studiekonsulent ved Institutt for arkeologi, konservering og historie. Hun har en mastergrad i historie fra Universitetet i Oslo. Hun har tidligere jobbet som organisasjonssekretær i Den norske historiske forening. Birkeland interesserer seg for sosialhistorie og kvinnehistorie, og skjønnlitteratur med søkelys på menneskelige relasjoner.

Vi takker dere for at dere vier tiden deres til å lese tekstene og vurdere de. Hvem vinneren er og vinnerteksten får dere lese allerede på torsdag så følg med! 😀




Året da alt stengte

Susanna Ferizi
Redaktør

5. oktober 2020
Miljø

Duften av nystekte vafler og nytraktet kaffe blandet med larmen fra studentene får kjelleren til å minne litt om fellesrommene på Galtvort. Overalt rundt meg er det studenter som prater, ler og koser seg med et stykke Blindern magi. Nemlig verdens beste vafler som går under navnet «Baffler» og er ukens høydepunkt for mang en Blindernstudent. Det er januar 2019 og det blåser kaldt i snøstormen utenfor. Men det gjør ikke noe for i RF-kjelleren er det både husrom og hjerterom. Jeg har akkurat møtt de andre for å diskutere redaktørstillingen i studentavisen Husbjørnen. Et frivillig verv som gir mye glede og muligheter til å la Blindernstudentene skinne litt ekstra med tekster om alt fra studenthverdagen til alt det spennende som er å lære. Enten det er om nye ukjente stjernekonstellasjoner, fysikken bak den perfekte koppen kaffe eller hvordan monarksommerfuglen hvert år migrerer fra Sør-Amerika og så langt som til Afrika og Sør-Europa. 

RF-kjelleren er stedet der du får verdens beste «baffler». Foto: Helene Gjerde Aamdal.

Jeg vet det ikke da, men allerede idet jeg står i kø for «Baffler» og nyhetsmeldingen «mystisk lungevirus sprer seg …» er dette første frempek på hvordan våren blir. Hverdagen skulle bli alt annet enn den hadde vært før. Bare noen måneder senere hadde det samme viruset rukket å få et vitenskapelig navn SARS-COV2 for selve viruset og COVID-19 for sykdommen det gir opphav til. Viruset fortsatte å spre seg rundt kloden og har i skrivende stund tatt over en million menneskeliv. Det er en underdrivelse å si at viruset har endret hverdagen vår. Men endringene vi opplevde der både universitetet og RF-kjelleren er relativt små målt opp mot det mange andre går gjennom nå.

«Folketomt på Blindern» Foto: Susanna Ferizi

Fordi dette året er ulikt alt annet ville vi i Husbjørnen og Realistforeningen gi dere muligheten til å fortelle hvordan dere opplever denne tiden. Derfor har vi for første gang arrangert skrivekonkurransen «studentlivet i disse dager» der vinneren stikker av med kule hodetelefoner fra Sony og får publisert bidraget sitt her. Vi håper at mange av dere vil sende inn tekster til skrivekonkurransen og bidra til å gi et innblikk i deres studiehverdag.  Bidraget ditt sender du inn til redaktoerhusbjoernen@gmail.com innen den 8 oktober for å være med i konkurransen.

Skrivekonkurransen «Studentlivet I disse dager». Illustrasjon: Helene Gjerde Aamdal

Kanskje du ikke rekker å skrive noe innen fristen eller har lyst til å skrive om noe annet? Fortvil ikke! Vi i Husbjørnen er alltid på jakt etter nye talenter som vil skrive for oss og publisere tekstene sine.  Vår tanke er at Husbjørnen skal være en publiseringsarena for alle studentene på Blindern. Føler du for å bli med kan jeg opplyse om at dette semesteret kommer all kommunikasjon til å gå digitalt og at Husbjørnen driftes på frivillig basis. Det betyr at det ikke settes noen krav til antallet tekster du skriver for oss eller hvor ofte du skal skrive og at det selvsagt ikke er noe oppmøtekrav.  

Ta vare på dere selv til vi sees igjen! 😊

Hilsen

Susanna,

Husbjørnens nye Redaktør



OSLO: FRA A TIL Å

Katarina Torgersen
Journalist

18. april 2019
Miljø

 

 

En lang vinter er endelig over – sommeren er rett rundt hjørnet, og Oslo viser seg fra sin fineste side. Om du skal ut med venner, ut på date eller bare kose deg litt alene, har Oslo mye å tilby.

Selv om Oslo er Norges største by, er vi likevel omringet av natur. Ta for eksempel en sykkel- eller gåtur rundt Sognsvann, i Østmarka eller i Nordmarka. Hva med å fyre opp en engangsgrill sammen med venner?

Pakk gjerne en matpakke en fin solskinnsdag og dra til Bygdøy, Hovedøya eller Frognerparken. Alt er inkludert i Ruter-billetten, og en piknik med venner er en utrolig koselig sosial opplevelse.

Oslo har også mange museer, og mange av dem er kjempespennende. For de som liker kunst – sjekk ut Nasjonalmuseet, Vigeland-museet eller Astrup Fearnley Museet. Om du er en historienerd, er det veldig mye å se – Kulturhistorisk museum, Vikingskipshuset og mye mer. Norsk Folkemuseum selger veldig gode lefser, som jeg absolutt anbefaler å smake.

For de av dere som ønsker litt variasjon fra den typiske kinodaten, er det bare å stikke innom Den Norske Opera & Ballett, Folketeateret eller Det Norske Teateret. De har alle sammen studenttilbud på mange av forestillingene, og dette koster deg ikke noe særlig mer enn en vanlig kinobillett. Om du ønsker å gjøre noe mer sosialt, har Oslo flere Escape Rooms, både for større og mindre grupper. Kanskje du ønsker å være med på en karaokekveld? Oslo Syng tilbyr gratis karaoke for studenter på tirsdager.

Selvsagt er det viktig å ikke glemme Blindern. Hovedcampuset til UiO har mye å tilby, både av barer, spise- og møtesteder. Sjekk ut de ulike foreningene og engasjer deg – det er den beste måten å bli ordentlig kjent med studentmiljøet her i Oslo. Vi i Husbjørnen håper å se så mange som mulig av dere på Realistforeningen, og vi gleder oss til å bli bedre kjent med dere.



Norge for en tysker: Jeg er litt forelsket i Norge

Tim Gammerdinger
Journalist

17. desember 2018
Miljø

.

.

«Hyggelig» – Det er antakelig ordet, jeg husker til slutt av livet mitt. Men det er også ordet som beskriver Norge best. Jeg har vært i Norge i to måneder nå og jeg liker det mye her. I Tübingen (Tyskland), hvor jeg studerer matematikk og fysikk, har jeg lært norsk i ett år og da kom jeg til UiO som utvekslingsstudent for ett semester. Derfor beklager jeg hvis det er noen feil – jeg lærer fortsatt.

«Hvorfor Norge?» – De fleste jeg snakker med spør meg hvorfor jeg kom til Norge og jeg svarer som oftest «hvorfor ikke?». Men ja, hvorfor egentlig? Jeg tror at Norge, og spesielt Oslo, har et godt omdømme. Norge var verdens lykkeligste land i 2017 og har andreplass i 2018. Selv om Norge har mange skip og båter som er skadelig for miljøet, er nordmenn forbilder for fornybar energi. Kikk på elbiler i Oslo, jeg har aldri sett så mange før. Sammen med teknologisk realiseringen, som for eksempel at man har en app for nesten alt, synes jeg av og til at jeg bor i fremtida her. Dessuten er utdanninga i Norge en av de beste av hele verden. I Tyskland hører man ofte om positive ting som likestillingslov eller oppdragelse fra Norge og Skandinavia. Og ikke glem nydelig naturen. Man kan altså være stolt av Norge. Alt det er grunnene til jeg bestemte meg å studerer i Norge.

Nå er jeg veldig glad å være her i Oslo og på UiO. Jeg har allerede sett Bergen, Stavanger, Prekestolen, Trolltunga og masse ting i Oslo. Når jeg er i Norges naturen, tror jeg innimellom ikke at det er ekte fordi det er så nydelig. Dessuten ble jeg kjent med mange mennesker i de siste ni ukene og jeg gleder meg alltid mest hvis de er nordmenn. Da kan jeg prøve å snakke norsk. Det er ikke alltid mulig, men etter hvert gå det bedre. Utover synes jeg at nordmenn er veldig vennlig. De hjelper gjerne hvis man har problemer eller spørsmål. Egentlig synd at jeg må gå hjem igjen i desember.

Hva er da skyggesida? Kanskje mørke i vinteren – vi vil se. Nei, jeg vet hva det er. Oslo er verdens dyreste by. Det finnes ofte dyr mat her. En Øl i butikken her koster det sammen med ølen i restauranten i Tyskland. Men jeg tror det er til rette. Når man se på alle ting man får og kan gjøre her, er det ikke lenger så dyrt. Det er gratis konserter eller utekinoer i byen. Hvis man er student får man mange ting billigere eller kan delta i stevne fra froskjellige foreninger, UiO eller SiO. Universitetet virkelig gir studentene en god dag. Det er faktisk mulig å kombinere gøy og arbeid på UiO. Å ha så mange barer og kafféer som RF på campusen eller noe som onsdagskino, er forskjellig fra Tyskland.

I øyeblikket henger jeg opp et Norge flagg i rommet mitt. Jeg har egentlig ikke dekorert rommet mitt, men nå fikk jeg flagget til fødseldagen min fra andre utvekslingsstudenter. Jeg tror det beviser at vi som er her med ERASMUS eller et annet utvekslingsprogram liker det her i Norge. Vi skal ta flotte fortellinger om Norge og semesteret hjem. Det er som vi sier takk til Norge og alle nordmenn. Takk for være så hyggelig til oss.



NATIONAL BEAROGRAPHIC

Katarina Torgersen
Journalist

30. november 2018
Miljø

 

 

 

Bjørnen sover,
bjørnen sover,
i sitt lune hi.
Den er ikke farlig,
bare man går varlig,
men man kan jo,
men man kan jo,
aldri være TRYGG!

Illustrasjon av Ayla Steffensencoder

Illustrasjon av Ayla Steffensencoder

Denne barnesangen var jeg veldig glad i da jeg var liten. Jeg tenkte derimot aldri før jeg fikk som oppdrag å skrive en tekst om det, hvor utrolig det egentlig er at bjørner sover flere måneder i strekk, uten mat eller drikke.

Det finnes veldig mange ulike bjørner, fra den utrolig søte Kanelbjørnen (Ursus americanus cinnamomum) til den like søte russiske Kamchatka-bjørnen (Ursus arctos beringianus), til deres fetter fra nord, isbjørnen (Ursus maritimus). Mange tror at bjørner hibernerer om vinteren. Dette er feil. Selv om bjørner har en tendens til å være inaktive om vinteren, er de ikke i sann dvalemodus. Svartbjørner (Ursus americanus), grizzlybjørner (Ursus arctos horribilis) og brunbjørner (Ursus arctos) går derimot i en dyp søvn i løpet av vintermånedene, også kjent som torpor.

Forskjellen mellom dvalemodus og torpor går ut på at selv om dyret, i dette tilfelle bjørnen, er underaktiv i kortere perioder, er det likevel i stand til å våkne. Dette kan skje dersom bjørnen blir forstyrret, for eksempel ved høye lyder. Som bjørnesangen nevner – du kan aldri være trygg.

Selv om bjørner ikke opplever sann dvale, går de fortsatt gjennom ulike kroppsendringer når de skal legge seg til ro om vinteren.

Det er likevel ikke slik at alle bjørner sover om vinteren. I varme strøk og i dyreparker, kommer bjørner til å være ute hele året. Isbjørner (Ursus maritimus) går som regel heller ikke i dvale, selv om de bruker over 80 prosent av tiden sin mellom juli og desember til å slappe av.

Brunbjørner (Ursus arctos), svartbjørner (Ursus americanus) og grizzlybjørner (Ursus americanus) er blant de som går i dvale om vinteren. Kroppstemperaturen deres går ned, fra cirka 36 grader til 30. Når temperaturen når 30, begynner bjørnen å skjelve, og så går temperaturen opp til rundt 36 grader igjen. Slik fortsetter syklusen, som vanligvis varer mellom tre til syv dager.

I tillegg til kroppstemperaturen, går bjørnenes hvilepuls også ned. Om sommeren har de rundt 55 slag i minuttet ved hvile, men når de først begynner å hibernere, går pulsen ned til 14 slag i minuttet. Dette klarer bjørnen ved å øke antallet hjerteslag når den puster inn til nesten like mye som normen om sommeren, for så å senke hjerterytmen igjen til 14 slag i minuttet. På denne måten får bjørnen så mye oksygen som overhodet mulig i hvert åndedrag.

Ved å bruke denne teknikken unngår bjørnen å oppleve særlig reduksjon i funksjonene sine når den først våkner om våren. I motsetning til oss mennesker, blir ikke bjørner plaget av liggesår, hjerteproblemer, beinskjørhet og lignende mens de sover. Ved å forske på bjørnenes fysiologiske parametere, vil vi kanskje kunne hjelpe folk som er sengeliggende i dag. Ikke bare det – det har blitt teoretisert at vi kan lære noe fra bjørner når vi sender folk ut i verdensrommet på lange reiser. Kanskje vi mennesker også vil kunne gå i dvale når vi først lærer oss å reise mellom stjerner?

Om høsten spiser bjørner seg feite på bær med høyt sukkerinnhold, og larver av veps og humler. De har et behov for å danne et tykt lag med fett som vil opprettholde kroppens funksjoner og holde bjørnen varm i månedene som kommer.

Når årets første snø faller, begynner bjørnen å bygge seg et hi. Hiet vil som regel være i en utgravd maurtue, en jordhaug eller til og med bak en rotvelt. Hvor godt hiet er, kommer til å påvirke hvor mye vekt bjørnen mister i løpet av vinteren. I noen tilfeller kan den miste opptil 40 prosent av vekten sin.

Når bjørnen først våkner i sitt lune hi, er den klar til å jakte etter mat. De finner mat som er lett tilgjengelige, som oftest rester av et dyr som har dødd om vinteren. Siden bjørner er altetende, vil de også spise planter, som for eksempel ramsløk. De vil bruke de neste månedene på å lete etter mat for å få kroppsvekten tilbake til det den var før torpor.

På noen måter er studenter (Ursus discipulus) litt som bjørner – vi tar lange lurer, for så å jakte på snacks som skal få oss gjennom oblig etter oblig. Og i de kommende kalde månedene er det kanskje fristende å gjemme seg under dynen og lage sitt eget lune hi. Men skulle trangen for å gjøre dette bli for stor, vil vi gjerne minne dere på at vi i RF-kjelleren (Ursus realis vinariam) serverer varm kakao med krem (Ursus cocos crepito) på dagtid, og deilig, iskald øl (Ursus frigus cervisiam) på kveldstid, som gjør det verdt å trosse kulda. Vel møtt!